Hem till gården

Component "Sub Navigation" has no content

Hem till gården

 

Idag kan det vara svårt att föreställa sig en tid när den svenska staten var en dominerande ölbryggare, när det bara fanns sju-åtta bryggerier i hela landet, när utbudet på krogen till största delen bestod av »en stor stark« och den icke-statliga utmanaren Spendrups under buller och bång lanserades som »det privata alternativet«. Men så gick Sverige med i EU, monopolet bröts och plötsligt blev öl en finsmakardryck tillverkad av entusiaster över hela landet.

Mikrobryggeriet Oppigårds i Dalarna har varit med på hela resan.

Redan som 13-åring försökte sig Björn Falkeström på att göra vin hemma i köket på släktgården Oppigårds utanför Hedemora. Men den som provade resultatet då kunde nog inte gissa att han en dag skulle bli en av Sveriges mest framgångsrika ölbryggare.

– Just då var det bara en kul grej man provade på – vid sidan om att bygga Epatraktor, sälja egenodlade grönsaker eller slöjda. Men jag tyckte att det var kul och fortsatte brygga öl under studietiden – det kan många studentkompisar vittna om, skrattar Björn Falkeström.

Oppigårds hägrade
I takt med att ölintresset ökade blev hemmabryggningarna allt mer avancerade och när Björn i början av 1990-talet träffade sin blivande fru Sylvia föll bitarna på plats. Han ville starta ett mikrobryggeri och hon ville inte bo i Stockholm. Men hemma i Dalarna väntade gården Oppigårds, som varit i släktens ägo sedan 1700-talet. Dit styrdes snart flyttlasset.

– På Oppigårds fanns en gammal övergiven smedja som vi byggde om till ett litet ölbryggeri med kapacitet för 700 liter, berättar Björn Falkeström.

Och möjligen hade det hela stannat på hobbyplanet om inte Sveriges inträde i EU 1995 och ett spirande intresse för nya ölsmaker och mikrobryggerier nu bidragit till att rita om den svenska ölmarknaden.

Islossning på ölmarknaden
Oppigårds startade nämligen vid en tid då nära två decennier av statlig dominans upphörde (bryggerijätten Pripps var statsägt 1974 – 93), samtidigt som konkurrensförsvårande regler rensades bort – t ex att även nystartade småbryggerier måste deponera 500 000 kronor på skattekontot som säkerhet för alkoholskatten.

Och från att ha varit en utrotningshotad art – Sverige hade gått från 554 bryggerier år 1890 till sju-åtta på 1980-talet – började plötsligt den småskaliga och privata bryggerinäringen få lite luft under vingarna igen.

Medan islossningen på den svenska ölmarknaden pågick växte Oppigårds bryggeri fram som ett familjeföretag där båda makarna Björn och Sylvia Falkeström var engagerade.

 

Inspiration utomlands
»Det här var ju en tid när ölintresset ökade på alla stora ölmarknader, men svensktillverkad ale var fortfarande sällsynt. Det fanns några mindre bryggerier som Grebbestads, Jämtlands, Nynäshamns och Slottskällans. Vi reste runt mycket i Skottland, Irland, England och Holland för att prova öl och bli inspirerade« berättar Sylvia Falkeström. Det tog sju långa år att med ytterst begränsad budget få alla delar på plats, men hösten 2003 stod Oppigårds bryggeri äntligen färdigt och efter godkännande från Alkoholinspektionen kunde produktionen börja på allvar.

Oppigårds drog snabbt uppmärksamheten till sig. Blivande klassikern Golden Ale kom in lokalt på Systembolaget och restaurang. Oppigårds Winter Ale togs upp i Systembolagets julölssortiment 2005 och snart följde andra säsongsbaserade ölsorter som Easter Ale och Summer Ale efter.

Kännarnas favorit
»Fram till nu hade det varit väldigt knapert med ekonomin, men vid den här tiden började det hända saker med Oppigårds. Nu kunde vi börja anställa folk och bygga ut« berättar Björn Falkeström.

Under de 13 år som gått sedan verksamheten kom igång på riktigt har Oppigårds blivit något av en smakfavorit bland ölfantaster med priser, utmärkelser och stigande försäljning som följd.

Följden har blivit att det har spikats och sågats närmast oavbrutet i den gamla smedjan på gården. Åtta gånger har bryggeriet byggts ut i takt med att efterfrågan ökat, men till slut räckte inte ens det.

– 2013 fick vi köpa en övergiven fotbollsplan i byn, där vi har byggt ett nytt bryggeri som invigs hösten 2016. Samtidigt fick vi bygga ett eget reningsverk eftersom det kommunala inte räckte till, berättar Sylvia Falkeström.

Tolv miljoner liter
Oppigårds producerade under 2015 1,4 miljoner liter öl och under 2016 började man närma sig tillståndsgränsen på två miljoner liter. Med det nya bryggeriet har bolaget höjt ribban rejält – tolv miljoner liter är den nya maxgränsen för ölproduktionen.

– Men för oss är det inget självändamål att nå upp till den volymen. Det tog oss tolv år att komma upp i knappt två miljoner liter öl och för oss handlar öl inte om stordrift. Vi gör det här för att få resurser att fortsätta experimentera och utveckla nya oväntade och spännande smaker, säger Björn Falkeström.

– Och så är det förstås med viss stolthet vi kan öka produktionen och skapa mer arbetstillfällen här ute på landet, så att det inte blir mörkt i allt fler gårdar, säger Sylvia Falkeström.

Utvecklade förpackningar
Parallellt med tillväxten har givetvis behovet av relevanta förpackningar ökat, med Smurfit Kappa som wellpappleverantör ända sedan starten.

– Fast i början var vi lite naiva och hade samma låda på alla sorters öl, men i takt med att sortimentet och försäljningen ökade blev det förvirrande, så numera har vi produktspecifika förpackningar. Det är som med ölbryggning – man lär sig med tiden, skrattar Björn Falkeström

Kontakta oss för offert på liknande lösningar